Känner mig ensam. Eller så får man väl inte säga egentligen. Eftersom det var mitt val.

Såg mange makers på stan idag, dock fattade jag inte att det var dom. Smalltown-syndrom. Har varit på vattengympa och köttat i en av snygg baddräkt. Absolut. Like a boss. Imorgon blir det med baddräkt och mer vattengympa. Like a fucking boss.

HEJ!

Semlor överallt. Seriöst. Det är ju bara en dag för alla att svulla och inte ha ångest över att man ätit en jävla semla eftersom alla andra äter jävla semlor. Semlor är inte ens gott. Det är sockrigt bröd med grädde. Ser verkligen inte grejen med det.

Folk har börjat fråga mig hur jag fått jobb, hur jag fick det så fort osv. För som dom säger så är det så dåligt med jobb och väldigt svårt att få jobb. Bullcrap. Det är inte svårt. Det gäller att inte begränsa sig själv. Du måste kunna ta skitjobben i början. Jag har sökt många jobb. Varit på intervjuer och blivit avvisad. Men samtidigt var jag på en intervju och en timme efter hörde dom av sig och sa att dom med glädje anställde mig. Använd dina kontakter, fråga runt om någon behöver hjälp någongång så kan dom alltid ringa dig. En timme någnstans är en till grej att skriva på cv:t. Sen kan jag tipsa om att ta en praktikplats. Det kan leda till anställning.

Mindre än två veckor tills jag flyttar till Stockholm. Är så peppad! Kan inte säga nu om jag kommer tillbaka till Motala, någonsin. Absolut på besök men Motala eller Stockholm? Men samtidigt ska man inte säga så i förväg, vad som helst kan hända. Men aah.

Gjorde en liten tatuering för några veckor sen. Nöjd.
Vet att ni kommer fråga. Det står "We´re connected through our hearts"

Roligaste var när jag jobbade på dagiset förra veckan. Ett barn satt och ritade på sina fingrar och jag sa till henne att hon fick rita på pappret ist. Hon kollade på mig och på min axel och sa "fast du har ju ritat på dig själv". Försök förklara den.
Samma tjej dissade mig efter att jag en hel dag gick och kallade en kille för Simon. Fattade aldrig varför han inte lyssnade på mig. Fett jobbig unge tänkte jag. Vid maten så säger hon "Alltså han heter William". Hoho "aa ät din mat nu". Och så vart jag röd i ansiktet.

NU JÄVLAR!!!!!!!!

Långsamt och tyst öppnar jag dörren. Tyst. Inte göra ett endaste ljud. Inte väcka mamma. Sakta öppnar jag dörren och möts av en kall och frisk luft. I gråa mjukisbyxor och grå luvtröja. I bara strumpor går jag ut. Natten är tyst. Alla sover. Även john blund. Men han glömde mig. Det är stjärnklart på himlen och det är fullmåne. Jag har aldrig blivit påverkad av att det är fullmåne. Jag tänder en cigg. Ljudet av tändaren är högt nog att väcka ett djupt sovande barn. Andas in. Genom ett filter. Som gör att en rök sugs ner. Känner hur röken fyller mina lungor. Oren luft. Det är vad det är. Det är inte bra. Inte alls. Jag andas ut. Ett tjockt rökmoln stannar framför mitt ansikte. Nån sekund och sen är det borta. Jag andas in igen. Jag hör hur glöder fräter på den vita pappersrullen jag har mellan pek och långfinger. Känner röken i lungorna. Orent. Men jag tar bloss efter bloss. Kylan känner jag inte längre. Jag fryser lätt, men jag bryr mig inte. Skönt att känna den sortens smärta. Kall betongbeläggning under mina fötter. Jag har inte stängt dörren bakom mig. Ljudet av att dörren stängs kan väcka mamma. Så inte stänga den mer än nödvändigt. Det är även ljuset från glipan som jag ser vart jag kan stå. Jag hittar en liten plätt där det inte ligger någon snö. Där står jag i många minuter. fem. tio. femton. tjugo. Tillslut blir fötterna så kalla att de gör olidligt ont. Röker fort upp den sista ciggen. Hur många har jag rökt? fem. tio. femton? Femton pappesrullar som ger oren luft. Som förgiftar hela mitt system och leder mig till en tidigare död. För det är det det är. Den informationen har alla fått. Men den tränger vi bort. Alla som röker får inte lungcancer. Jag öppnar sakta dörren igen. Hoppas att det inte ska knarra. Tippar in på tå. Stänger dörren. Ljudlöst och försiktigt. Mina fötter gör ont när jag går på en varma cementgolvet. Jag sätter mig i soffan med ansiktet i händerna. Möts av att mina händer luktar rök. Som rökmolnet som stannade framför mitt ansikte. Det luktar illa. Tvättar händerna. Något luktar fortfarande illa. Min gråa luvtröja. Byter till den svarta t-skirten. Men något luktar. Min andedräkt. Jag borstar tänderna. Plötsligt får jag en fräsh känsla. Men jag har kvar den orena röken i mina lugnor. Men jag är inte längre rädd för oren luft. Jag är mer rädd för mig själv. För vad som hände bara några kvällar sen. 

Paniken tog totalt över. Hopplöst. Vad hjälper? Vem saknar? Tio sömntabletter. Jag är mer rädd för mig själv än för en pappersrulle som glöder.

DRINK. SMOKE. FUCK. FIGHT.
I WANNA SHOUT, DRINK, SCREAM, I WANNA DIE.